Olika men ändå lika – visionen om en enkel och pålitlig kollektivtrafik förenar trots olika förutsättningar
För några veckor sedan blev Samtrafikens vd Gerhard Wennerström inbjuden av Lunds universitet att föreläsa om hur man kan bygga ett nationellt biljettsystem. Åhörarna deltog i en kurs på temat innovation och strategisk utveckling av kollektivtrafiken, och kom från vitt skilda länder och kontinenter så som Afrika, Sydostasien och Sydamerika.
Vi har ställt tre korta frågor till Gerhard om hans reflektioner efter mötet med dessa deltagare.
Kunde du och kursdeltagarna se några likheter mellan era respektive länders kollektivtrafiksystem?
Ja, absolut. Det var intressant att se att trots att våra länder har så olika utgångslägen är våra utmaningar i princip de samma. Vi strävar alla efter att kunna erbjuda en kollektivtrafik som är så enkel som möjligt för resenärerna. Vi vill också att den ska vara tillgänglig och att olika transportslag ska kunna verka tillsammans. En stor utmaning vi alla har handlar också om intäktssäkring, att kunna ta betalt för trafiken.
Slutligen slog det mig också att vi alla upplever samma svårigheter vad gäller strukturer, hur vi är organiserade från central ner till lokal nivå, vilket ofta kan göra det svårt att utveckla trafiken gemensamt och i samma riktning.
Fanns det några utmaningar i de andra länderna, som skiljer sig från de vi har här i Sverige?
En stor skillnad handlar om tilltron till myndigheterna. Medan vi i Sverige generellt har en hög acceptans för myndigheters beslut och initiativ, är situationen i länder som till exempel Sydamerika, precis omvänd. Där finns i stället en misstänksamhet gentemot förslag som kommer från centralt håll. Ett annat stort problem som vi knappt har i Sverige är korruption. I Afrika kan i princip vem som helst köpa en buss och starta en turlinje, det gäller bara att ha rätt kontakter och kunna muta sig fram. Den situationen gör det förstås svårt för personer som arbetar med att utveckla kollektivtrafiken, då man behöver kontroll för att nå framåt.
Det var också intressant att höra om olika länders individuella fokus och utmaningar. I Kenya är det till exempel stort fokus på att få ett fungerande mobilt biljettsystem, då landet i stort sett gått ifrån kontanthantering. I Indonesien vill man uppnå ett ID-baserat resande och få ihop alla trafikslag bättre, medan man i Colombia kämpar med att landets tre största städer har system som är helt icke-kompatibla med varandra.
Fanns det något som förvånade eller imponerade på deltagarna, vad gäller vår svenska kollektivtrafik?
En av deltagarna uttryckte att vår kollektivtrafik känns lite för välfungerande och händelsefattig, - för tråkig helt enkelt – ha ha!
Kontaktperson
